Välkommen till Rosenbloggen

Fatta vilken LYX!

I morse vaknade jag med en megamigrän. Jag kunde bara pipa. Maken var kvick i vändningarna och fixade fram en triangelPANGmedicin. Han fumlade in den i käften på mig och jag kröp ihop i fosterställning och försvann in i drömmarnas värld.

Nästa gång vid medvetande stog maken med barnen i famnen och önskade mig en bra dag.

Sen blev jag ENSAM HEMMA. Jag somnade om och vaknade först 13-tiden. ÅÅÅåååååh va skööönt!

Jag hade fått sova ut! Alldeles ofattbart underbart, härligt lyxigt. Jag vaknade i lugn och ro, steg försiktigt upp, tog morgonblaskan och kokade kaffe, LYXkaffe.

Jag satt och läste tidningen och åt frukost i 1 och 1/2 timme, i lugn och ro. utan att bli avbruten. Jag kunde inte fatta vad avslappnat de kunde vara. Att ha alla tankar riktade på en och endast en sak. Tidning. (ätandet fixar sig själv, behöver liksom inte fundera på det. Snarare på att sluta.)

Efter min lyxfrukost tittade jag in på Rosenlunds lyx-spa. (Jag fick alltså gå i duschen alldeles för mig själv.) Jag stod där i ytterligare 1 och 1/2 timme. Jag rakade benen, peelade hela kroppen, raffsade bort hårdnad från hälarna, rakade mig under armarna, klippte tånaglarna, tog ansiktsmask, nyppade ögonbrynen jag hann till och med sätta balsam och tvätta bort det. Och allt det här i lugn och ro utan att måsta svara på 100 frågor och frysa ihjäl när sonen med våld skall ha upp dörren till badrummet. Ååh, ja! Jag fick kontakt med mina tankar igen. Länge sen sist, typ ett halft år, tror jag.

Jag ploppade ur en bubbla av ångest och deppression, jag kände mina känslar och hörde mina tankar. Jag kände mig lätt!

Nu var klockan typ 16 och jag hade just ätit min frukost och varit i min morgondusch. Jag lade mig raklång invirad i en handuk på sängen för att vila. Maken kom hem med babyn. Jag hade fått på mig kläderna och börjat småstäda. Jag var helt full av lycka. Jag tog babyn och gulligullade en timme och då kom sonen och farmorn hem. och strax efter det fick vi gäster. Maken lagade god mat. Jag åt så jag nästan sprack! Sonen var på strålande humör. Allt var toppen.

Efter maten for jag ut på en promenad medan maken och hans mor lade barnen.

Jag kände mig som om jag var förflyttad till en lyckligare lyxplats i tiden eller nåt.

När jag kom ut dock, så kom jag tillbaks till verkligheten. Rakt utan för vår dörr hade nogon skapat en hög av sopor, ja eller hög och hög.. en utspridd soptipp snarare. Några barn hade läkt med en stor paff låda, där i låg 2 stora block av styrox. På dom blocken måste man förstås hoppa, så att styroxet går i tusen bitar ut över gården. Mmm, de e ett måste. För att inte tala om Citymarkets kundvagnar i rabatten och långa rader av S-markets vagnar på parkeringen och bilarna som istället parkerat bland bänkarna i öppningen framför huset.

Jag mindes vårt lilla getto, fullt med gangstrar och andra mystiska typer och vi.

Jag tog en promenad och märkte att jag nu bara flinade till allt som pågår i våra hemkvarter. När Jag kom tillbaka stog smågangstrarna och rökte hasch i dimman på parkeringen. Lillgangstern som bara var en liten pojke när vi flyttade hit, stirrade på mig och flinade, lyfte upp sin hand i en diffus hej-rörelse och fortsatte att braja.

Ett ungt par hade "kärlekslekar" i bilen på parkeringen framför min kompis hus i takt med värsta ravemusiken. Hela bilen skakade.

Ja, så går det till här hos oss. Välkommna att hälsa på någon kväll, en liten verklighetskoll i "The real world" bland gangstrar och oss.

I dag e jag ändå glad! 

Idag var jag ute med sonen, dottern och de andra gangstrarna.

Vi skulle gå från Myrbacka till skogarna för att vistas i en park fram till lunch. Sonen var gnällig, han orkade inte gå. Jag bad en av de äldre gangstrarna att ta dottern som rullade fram i sin glittrande Emmaljunga, så jag kunde härja på med gnällbyttan.

Vi sprang och stojade, sen började vi spela fotboll med en isboll medan vi kom sakta framåt. De andra hann iväg före oss, men vi kom framåt i varje fall.

Sonens tur att sparka bollen, mammans, sonens, mammans, sonens. Sonen skriker av upphetsning, han jublar av glädje. Mamman springer, hon får upp en väldig fart, isbollen vid högra foten, hon sparkar med allt hon har och...

...Hon flyger i luften, foten ovanför huvudet, hon svävar vågrätt ovanför marken. 

Jag tänker i luften: Nå just så! och hur skall de här sluta?

Huvudet börjar väga mer än kroppen, hon landar med ett PAM rakt på bakhuvudet i isbacken, kroppen kommer med en bråkdels sekund efter PAFFPAMKRASCH! Mamman hinner tänka: Skit, nu dör jag.

Huvudet flyger upp som en studsboll, och landar till marken på de redan sjuka stället med ett till PANG.

Sen slocknar jag.

Det är SVART! Småningom hittar jag tillbaks till ljuset. Där sitter en liten ihopkurrad rädd son och gråter hysteriskt.

Mamman förstår att hon behövs vid medvetenhet för att lugna sonen. "dee kej..." Pressar jag fram. Sonen tittar upp med sina tårsprängda ögon. Där ligger vi brevid varann i skogen, ensamma, och jag slipper inte upp. Börjar få kallt, undrar hur länge det kommer att ta förrän någon upptäcker att vi är borta.

Frågar sonen om han kan se någon av de andra gangstrarna? Jo någon, jo gangstern som skuffar på lillesyster, snyftar sonen. Jag bad honom vifta. Men sonen tycks vara lite i panik. Han stiger upp och börjar kuta iväg in i skogen, förbi systern och gangstern. Kärrskuffaren inser att allt inte är som det skall, hon ser att sonen springer mot de andra gangstrarna, hon ropar till dem att de skall fånga honom och kommer till mig och hjälper upp mig.

Allt snurrar, de e som om ena ögat såg två dimensionellt och andra tre. Snurrigt!

Mitt huvud värker, ryggen är mörbultad. Jag mår illa.

Sonen lugnade sig, mamman repade sig och gangstrarna for tillbax till högkvarteret. Nu är mamman trött och behöver sova.

God natt! 

Tramppar fram bland bykhögar, coola bilar, äldsprutande drakar, nappar, farliga vargar, undervattensrävar och spytrasor.

Jag rör mig försiktigt, vägen är ojämn av byggklossar och annat byggmaterial. Tar mig över en kulle, en kulle på Kopparbergsvägen, en kulle av Lego. Blir stoppad av en mediheli helikopter, med en sjuk kvinna på bår hängandes från en lucka.

Om jag bara kunde komma mig till köket, jag närmar mig. Jag slår undan granater och vapen med höger hand och plockar pussel med vänster. Jag faller över en stor radiostyrd  Jeap. Slår näsan i Memoryspelet och trycker handen i en skål med gammal pasta.

Jag lägger mig ner. Mitt på gålvet bland sovande barn i sagornasvärld. Slummrar till en stund. Stiger upp. Plockar Alfons, Pippi  och mamma mu in i bokhyllan. Pussar barnen på pannan, packar in dom i täcket. Tar på mig mina vingar och flyger ut till köket. Träffar Gud, Han ler, äter kvällsmå. Går och lägger mig.

Jag älskar er mina kära. 

VAD ÄR DET FÖR J#@¤A IDE ATT STÄDA??

Idag stannade jag hemma med prinsessan för att städa isället för att fara med henne till öppna daghemmet.  Vi vinkade av pappan och storebroren vid dörren. Jag satt ner den hungriga dottern i barnstolen för att röjja undan väckans rester från bordet. Sen kokade jag gröt. Dottern tjuter av hunger.  JO, MAMMA LAAAGAAAR! ropar jag till henne.

Jag har just lagt på henner rena kläder, matar gröten till henne och byter igen, hon har gröt över allting.Sen sätter jag henne och leka på gålvet så jag kan laga frukost till mig själv. Dottern gnäller. jag sätter mig ner och tänker att hon klarar sig, men då börjar hon tjuta.

"Ja jag lägger dig och såva." Med frukosten på bordet, tar jag dotter och börjar klä på henne ytterkläder när jag märker, hon har bajsat. Klä av, byta, klä på. gunga kärran.

Frukost. Sen börjar jag städa, jag hinner tömma diskmaskinen och fylla den till hälft. Då vaknar skruttan, hon e hungrig.

Mamma matar, tar ut allt jag behöver från den smutsiga diskmaskin jag inte han sätta på, diskar för hand, värmer mat, byter dottern, börjar fylla maskinen på nytt. Men hinner inte längre en förra gången. Dottern vill ha mjölk.

Plockar en smutsig flaska från disken, diskar för hand, värmer mjölk, mata skrutt. Skrutt vill somna, hon vaknade för tidigt från dagssömnen, men det fans 20 ml för lite mjölk, så hon skriker istället.

Upp med morsan, upp med skrutt. Lägger dottern på gålvet för att leka, jag är hungrig, hinner inte äta nu, måste få städat. Trycker i mig en bulle. Går in i sovrummet för att bädda. Dottern gapar, HON VILL SOOOVA! Ingen ide att bädda, dottern skall ju sova dagsömn där. Diskar en flaska, värmer mjölk, tar skrutt, lägger henne i sängen, Jeee, hon somnade!

Jag är kaffesugen, funderar en och två gånger, bestämmer mig för att ta te, och låta kaffekoppen ligga kvar i den smutsiga diskmaskinen. Kanske jag skulle få den diskad i dag. tar fram min t-kopp. kokar te, tar en skorppa, magen skriker, den e hungrig. bränner läppen och får skorpa i halsen. DE E INT SANT! tänker jag, men jo... Dottern var vaken. Tar upp dottern, byta blöjja. Lägger henne på golvet, börjar fundera hur jag skall hinna få städat tills maken är hemma... För roskisen i tamburen så jag minns att föra ut den. Börjar städa undan frukosten, så att smöret hinner stälna igen fören mellanmål.

Hämtar tillbaks roskisen, skrapar burk och frukostrester i den, för den ut till tamburen igen. Dottern gnäller, hon är uttråkad.  Sätter mig brevid henne och leker en stund med en boll, bara en stund, för... Måste hinna, måste hinna! Fortsätter att fylla diskmaskinen. Plockar in alla barnmatsburkar i skåpet, dottern skriker, hon e hungrig, plockar ut burkarna tillbax. 

Sen yrar jag omkring som en höna, Vad kan jag göra? Allting behövs före jag hinner blocka undan det. samma låt spelar på radion för tredje gången sen jag började städa.

TIME OUUUUT!! Jag blir GAAALEEEEN!

Dottern gapar hon e trött. Börjar klä på henne, värmer mjölk, för ut henne på balkongen i vagnen. När jag står där ute på balkongen (vilket är det längsta ut jag har hunnit på hela dan) och försöker få dotern att sommna, ser jag hur solen går ner mellan träden. Jag ser glada, sminkade och friserade mammor som är ute och promenerar med sina babysar i vagnen. De har rena kläder i senaste mode och dofter gott. (okej, de vet jag inget om) Några tårar faller ner på morsans kind. Snart e maken hemma, och jag har nattlinnet på, vill  hinna städa, hinna städa, eller skall jaglaga mat, eller skall jag vila så att jag inte bara rasar i säng när han kommer. Jag är hungrig.

Jag hinner ännu jag hinner.

 Makens bror ringer:Hej kommer du till Ikea? Jag: Jag hinner F#N inte till nåtarma ikea, fattar du!?! Han: Okej..

Dottern sov 10 min, vaknar tar upp henne sätter mig vid datorn, försöker få tankarna p annat holl. Hon skriker igen. Vet inte om hon e trött, eller eller hungrig, eller rädd att datorn vuxit fast i mammans fingrarjag hinner, jag hinner, jag hinner!

Hur slutar kvällen?

Antagligen så här: Byter natipaitun jag såv i till en annan för att gå och lägga mig!

Dagens slutsat: En halvfull diskmaskin med smutsig dik som jag aldrig han sätta på, en gapande doter, som tycker mamma e tråkig när mamma inte leker med henne, en mamma med dåligt samvete, som skäms som en hund när hon inte han göra nåt vettigt . Ett lidande parförhollande för morsan är irritera, arg, dålig, skitig. En morsa som gråter sig till sömns inför natten och en tröstande man i ett råddigt hushåll. (han e dessutom hungrig, för mrosan lagade aldrig mat till honom)

 ps. Madonna har lätt att säga:

Låt inte barnen titta på pingu, släng ut tv:n.

Hon vet ju inte vad hon talar om, hon har, barnflickor, städerskor och kockar hemma.

Pingu rulettaa! 

Kollade mina komentarer på min blogg och gick och vilade dagssömn.

Men hur jag än vände och vred på mig, fick jag inte sömn. Fast jag var hur trött som helst och hade skickat ut maken med alla 100 ungar (eller 2, men när dom e trötta och man själv e trött känns de som 100 om inte 100 000) ut på gården för att få vila i fred.

Jag snurrade och snurrade, bytte ställning, tryckte dynan på huvudet, mellan knäna, bakom ryggen, under fenan (måste skriva in det, så det skulle rimma :) Jag kunde bara inte vila. Så jag steg upp, tankarna bara snurrar på, irrar på dansar salsa rättare sagt. Jag e helt virrig.

En sak jag funderar på (tror jag i varje fall) är...

...De e så många som sagt att jag borde skriva en bok. Och jag har trott att folk skämtar, men nu har säkert fler än 10 pers frågat när jag skall börja skriva. De e konstigt tycker jag. För det första har jag typ dom värsta läs och skrivsvårigheterna i världen. Jag vet ännu heller inte med säkerhet om det står "spyko" eller "psyko" på graniittiAnttilas tak, har funderat på det sen jag var 10år... och varje gång jag kollar läser jag olika.

Maken rättar alla mina blogposter före jag publicerar dem, åtminståne dom flesta och gör han det inte så märker man det typ genast.

För det andra... Jag har ju inte läst nästan en enda bok i mitt liv och ännu mindre funderat på hur den e skriven, HUR skall jag då kunna skriva en bok? 

Och vad skall boken heta "Trötta mammas kåserier och gangstrarna i Myrbacka" kanske? Och hur många är sen intresserade av att läsa den? (dom tappar ju intresset före dom har hunnit läst titteln klart, hah!) Mammor kanske? De e bara det att dom e själva för trötta att  läsa. Gangstrarna då? Njä.. Boken är nog för mesig för dem, dom e ju tuffa! 

Förstår ni nu att det snurrar i huvudet på mig?

Kan jag nu alltså sådär lite försynt få fråga... Vad är det som gör att jag borde skriva en bok, Jag behöver feedback här! vad e de som e bra när jag skriver?

Eller är det just alla skrivfel som e så roliga?

Som när jag var koordinator för en ungdomskonferans och skrev i planeringspappren som delades ut till alla som var med och planerade att:

• Ulrika: programansvarig
• Carina:barnpassningsansvarig
• Bambi:köksansvarig
• Mirjam: diskhjälpsansvarig
• Mathias: MONSTERansvarig (monter)

hmmm...

Jag undrar. Och vad skulle jag skriva om?