Välkommen till Rosenbloggen

Hur man vet att man blivit tant.

Om man kommer ut ur duchen, går naken framför sin man, men mannen inte reagerar, för han kollar på Bond.

Då är man en tant!

Måste gå nu. Ta reda på några bra märken på rulatorer. Kanske Volvo har nåt bra... Eller, är det på Emmaljungas sidor jag skall söka? 

VITSI-PITSI!!!

"Vet du, sonen vad det betyder?" Frågar jag.

Han rycker på axlarna och säger:

"intvetja" 

Jag sa:

"Nå, vitsi, betyder vits på svenska... Vet du vad en vits är?"

"Nä" Svarade han.

Jag tittade på maken med en blick som sa, berätta en vits som sonen förstår.

Maken ryckte på axlarna.

Jag funderade och tänkte att Bellman vitsarna tyckte man att var roliga när man var liten.

"Nå... Bellman skulle åka med hissen, skulle trycka på knappen, men tryckte fel och tryckte på tissen"

Sen började jag flina, liksom för att de var ju roligt. Tills jag möter sonens likgiltiga blick, utan minsta skratt på kommande. Sen mötte jag makens blick, han suckade och såg uppgiven ut.

"...öhmm... nå... Ja, alltså, de var en vits." sade jag.

"Och sen, pitsi, de betyder spets. Vet du vad spets är för nåt?"

"Nä!" Nu såg han lite mer intresserad och hoppfullull ut.

"Spets är sånt som bland annat kvinnor har på sina underkläder..."

"Aj, huudant?" Undrade sonen.

Jag tramppade iväg till troslådan, där blandannat Spiderman-gubben hande blivit lagd för dagssömnen, oj! Där var Zorro också.  Tog med mig 2 par trosvarianter med olika sorters spets.

"Här sånen, så här sir spets ut."

"Får jag känna", sade sonen.

Maken såg totalt oförstående på mig, suckade och muttrade nåt om pedagogik.

Vitsi-pitsi!

Nu vet sonen vad det betyder. Maken och jag har ett nytt samtalsämne på olika syner av hur och framförallt vad man skall lära och inte lära barn. 

Såg just en film, en riktigt dålig film. (Säkert en av Adam Sandlers sämsta filmer)

Men den satt endå min lilla skalle att gå på högvarv. Jag tänkte iochförsig på precis samma saker som jag ofta brukar, men på nåt sätt ur en annan vinkel.

Vad är viktigast i våra liv?

Vad är viktigast för dig just nu?

Skulle någon har frågat det av mig för 3 timmar sen skulle jag ha svarat:

Att gå ner i vikt och försöka få mig själv både fysiskt och psykist i skick. (isynnerhet då jag lyckats gå upp i vikt ytterligare 4 kilo här hos pappa...)

Men nu, när jag har på nåt vist "tänkt fram" ett nytt perspektiv är det inte alls viktigast mera (självklart saker jag helatiden kommer att kämpa med tills jag når ett bra resultat, men det tar inte titteln "viktigast i mitt liv.)

För mig blev konturerna kring mina barn och min man, min pappa och mamma, mina syskon och mina vänner starkare än allt annat jag ser på. 

Träden, djuren, gräset havet, vinden, dofter, sorg, tuffa tider, gräl, konflikter, perfekt hem, god mat, tjocka tanter, smala tanter, sexiga karar, tjejjerna på gymmet, status, pengar, möbler, frukter, Thailand, keramik, städat hem, och  färggranna leksaker.

 Alla dåm tappa liksom lite färgen, drog sig till bakgrunden, och bläv suddiga i konturerna.

Allt som jag just listat upp är viktiga saker (åtminstånet en del) och en del av mitt liv. Dåm kommer inte att försvinna någonstans. 

Men när jag tittar på Benjamin, som står som om han var i en film, somm blivit "pausad", tänker jag:

Det är han som är viktigast, han är värd att satsas på, han behöver mig, jag behöver honom, jag skall göra mitt bästa, att inte göra honom besviken. Honom skall jag prata med, honom skall jag lyssna till, honom älskar jag.

Vad tror ni att Benjamin föredrar..?

1. En fet mamma, som älskar honom och har tid med honom, som hjälper och trösta, som lyssnar och gör sitt bästa för honom.

Eller

2. En smal mamma, som kanske ser bättre ut en pelles mamma, eller åtminståne kananvända vanlig storleks kläder.

Men som är för upptagen med att räkna poäng, så hon inte hinner lyssna på vad som tynger hans hjärta. Och om hon hade tid, skulle hon ändå vara för hungrig.

Jag tänkte att jag kunde köra med nummer 1.

Och om jag tappar några kilo, av ren lycka för att få ha en bra relation till min lilla inteligenta, musikaliska, krävande, vackra, känsliga, sårbara son. Så är det ett plus ikanten, som är helt välkommet. 

Benjamin gubben, mamma älskar dig, de är du som har starkaste konturerna nu.

Förlåt mamma, för att jag inte haft tillräckligt med tid för dig, eller för pappa, eller Ronja-Liv. Ni är viktigast

Med mycket kärlek i hjärtat, föreslår jag att ni, ni som läser här skall fundera på var konturerna är starkast  för dej just nu, och sen sköta om det som finns innanför konturerna.

Piis, lav, änd andörständing.

(Förutom att jag måste betla tillbax typ allt studiestöd på jorden som finns i världen och jag ren använt 17 gånger om... Men de va en helt annan story)

De bläv ganska spännande idag här hemma.

Vi skall nämligen på torsdan till Stockholm med Viking. Vi skal föra tillbax pappas bil, som vi haft en månad (Åååh, vet inte hur vi skall klara oss utan bil efter det här...)

Problemet var bara att de hade lite strula sig med fyrken. Inget nytt iochförsig, men sällan blir det så illa som nu.

Nämligen, Mina mediciner var slut (måste få nya NU!), bebins blöjor hade vi 3 stycken kvar på morgonen, kylskåpet var tomt, förutom mjölk och senap (..hmmm... kan man månne göra nåt gott av det, nåt som barnen skulle tycka om...)

Maken hade inget busskort, men måste in till stan för at gå på föreläsning, det fanns bara 1 babymjölk kvar.

Sen var det dehär med Sverige och båten. Vi skulle alltså hela familjen åka till Stockholm... Utan pengar, utan mat att ta med och värst av allt (nu blir min farz-gubbe tooko om han läser det här) taken var tom i bilen, och vi skulle alltså inte ha fått bilen till båten och om vi skulle mot förmodan få den på båten, skulle vi absolut nte fått den därifrån.

Oj, oj! Vad skall vi göra. Vi visste at den snälla sossu-tanten skulle fixa det, men dock lite för sent för att få med bilen till stockholma och ha mätta, trävliga, glada barn på boten. (för att inte nämna mamman själv...)

Jag ringer alltså min bror, med svansen mellan benen och huvudet hängande av förnedring. Han svarade inte. Som tur, tänkte jag (Han har dessutom tagit bort sin telefonsvarare)

Nähä, tänkte jag. Då blir det inget Stockholm, då... Ääh! Ringer morsan ännu.

"Heeej Mammmaaa! Vaaa gööör duu?" Frågar jag morsan med den mest juuva rösten jag har (dumt, för jag vet ju att hon sitter på jobb, sur, trött och skit stressad.)

"JOBBAR", svarar hon

"Dum fråga" fortsätter hon

"Mmmm, eeh.." fortsätter jag

"Mmmm, Mammaaa!?"

"Ja?" Svarar hon, hon tyck höra på min röst att jag behöver pengar, för jag hör på hennes röst att hon kommer att svara NEJ! på min fråga.

"Kan du..."

"JAg har inte ett penni pengar", avbryter hon.

"lånamighundraeuroo" Äh, skit!

"Jaha", säger jag.

Vi talar en stund och hon menar att jag skal fråga henes syster, men ändå först min bror.

Just när jag gett upp hoppet och känner att jag kunde dö hellre än att ringa honom, ringer maken:

"Heeej! :)"

 "Heej?"

Du har 130e på ditt konto. Jag var just in på internettbanken och KELA har gett föräldrapennings tasaus!

Jeee!

Bensin, medicin, glada barn, mjöl i kvarn, mätta magar, grönt gräs på alla hagar, glada pappor, inga böteslappor, mat på båten, radion spelar den bästa låten, bajs i blöjan, int på tröjjan, ingen mjölksugen beibis tjut, nu vardenna bloggpost SLUT!

"Mamma, visst int får man väcka sina småsystrar med gnäll!?!"

"Nä, de får man nog inte..."

"Nä! För då får man inga julklappar..?!"

"...De e sant..."

"Men, mamma, om man gnäller i misstag, mamma... ...Då får man julklappar?"

"...Mmm, då får man julklappar."

"Hmm, men mamma, Jag är en fiffig poijke.."

"Jaa!?!"

(sonen skrattar till och byter ställning)

"Mamma, ibland gnäller jag så där inte på misstag (sonen gör ett gnäll ljud) Och mamma, då får jag inga julklappar. Men vet du, jag är en fiffig pojke, så det gör ingenting, för då går jag bara till butiken och köper leksakerna själv..."

(Sonen stannar upp ett tag, funderar, flinar och fortsätter)

"...Hih... Ända skillnaden är att då är dom inte inne i paket, och de stör inte mig!" 

God jul! Äntligen över!!!

Huh. Jul e kul, men de e härligt när den är överstökad.

Vi firade jul i Savolax. Båda barnen sjuka, jag blev sjuk på vägen dit, min mans bror bläv också sjuk där och sen var det svärmors tur. Väl hemma blev maken sjuk. Blä! De e allt jag har att säga om det. 

Hemma är ett grymt kaos, totalt definitivt kaos. allt uppochner. kläder, matrester, leksaker och skräp. Allt huller om buller. Därför var det häälit när sonens dagiskompis mamma ringde och frågade om vi skulle komma och leka någon timme.

Sonen var överlycklig. Och jag tyckte också att de var skönt.

Barnen härjade på och vi morsor satt och drack kaffe och snackade. (så som bara mammor kan) Vi snackade om allt och inget.

Den här morsan är så skön. Man kan snacka med henne om ALLT! Man behöver inte fundera hur man uttrycker sig, eller vad man säger. Jag uppskattade verkligen kaffestunden med henne.

Men härligas var ändå den mammans bekännelser :) Tsss! Jag todde jag var ensam om allt det här (kommer till det snart,) men det visade sig att vi åtminstånet är två!  (och för engångs skull var det inte jag som avslöjjade mig först)

De e nämligen så...

(...Funderar ett tag om jag kan bekänna detta till er...) 

...Nå men, jo. Ibland kan det hända sig att någon ger pengar till ens barn, (typ farmor i vårt fall) som till julklapp tillex. Pengarna kommer i ett kuvert med barnet i frågas namn påskrivet. I såna fall öppnar morsan i fråga kuveret, för hon anser att barnet är för litet att kunna bervara pengarna själv. Sen tar man alltså pengarna, lägger dem i plånboken för att senare tillsammans eller utan barnet köpa nåt barnet behöver.

Dagarna går och en vacker sådan märker man att man använt sina egena pengar slut, och så också barnets.

Då tänker man: Äh! Barnet mins inte pengarna mera... Och så fint som den andra mamman sa... Dessutom köppte jag säkert mat eller nåt annat typ tvål som barnet behövde... (bästa sättet att dämpa sitt dåliga samvete)

Hahaaa!

Den andra saken som mamman avslöjjade var..

Tsss... Jo att vissa dagar hinner, ids, orkar man inte byta om från nattdräkt till vardagskläder, så man strorsar omkring i natipaitu hela dan. (okej, det här visste jag att jag inte var ensam om, men inte att...) Sen om man hamnar av orsak eller annan gå ut, eller till butiken, eller nåt... Så drar man bara på sig jackan och ett par byxor och låter natipaitun fladdra fritt (och inte bara den) under jackan. :)

Vi konstaterade dock, att ibland är man ändå tvungen att byta till nåt lite mer anständig, för att om man får hett i butiken så kanske man utan att man destumera tänker efter öppnar jackan och har glömt vad man har där under... De har hänt den här mamman ivarje fall. Där har jag strosa utan bh i nattdräkt... Så nu vet ni det! 

På väg och shoppa kanske? 

Jag har gjort ett nytt fotoalbum som heter "Känslan i mitt liv". Den finns i högra kolumnen, så ni kan gå och titta och få se hur mina känslor ser ut på foto. Typ. De flesta fotona är fotade av min bättre hälft =)

(Plus att det finns nya foton i de andra albumen också.)