11 mars 2007
Tant?
Jag tror jag är en tant...
I varjefall känner jag mig som en tant. Ja, eller som en flicka/kvinna instängd i en tants kropp, med en tants resurser.
Jag har snart haft barn i 5 år.
Före första barnet kom, var jag givetvis gravid. Och därmed klumppigare än normalt.
Det var början på min förtanttningsprocess.
Jag bläv klumpig sedan långsam och försiktig och ovig... Sen föddes babyn och ända sen dess fram till nu har jag gått med barnvagn.
DAGLIGEN!! Sommar, vinter, höst, vår...
När man för det första har blivit försiktig och tjock, och sen går med barnvagn varje dag i 5 år, blir ens kropp förtanttigad.
Så förtanttigad, att när jag nu småningom funderar på att eventuellt innom 2 år bli totalt barnvagnsfri, måste jag aktivt börja träna upp min kropp och balans. För nu kan man ju inte gå mera utan fyra hjul, man faller pladask på baken. Man har ju ingen som helst balans, plus att man fått en onormal kroppshollning. Förutom att armarna för det mesta pekar rakt fram i 90° vinkel från kroppen, har man axlarna uppe vid öronen, man har blivit kutryggad, och sist men verkligen inte minst, den förstorade magen som pekar rakt fram.
Ni förstår att det kan bli en del problem att klara sig utan vagn.
Jag har nu funderat, att varför sätta massa tid på att försöka lära sig att gå och hålla balansen på nytt? Snart är man ändå åldring och måste ha rulator.
Om jag nu ändå blivit en tant, kan jag ju lika bra bara skaffa mig min rulator direkt och slippa allt onödigt tjafs.
Men först måste jag veta med säkerhet att jag ÄR en tant...
Eller har jag ännu några år av kvinna kvar att vinna?